På väg hem

Utanför fönstret yr snön. Hemma väntar snömodd, men än så länge har jag bara tagit mig till Schweiz. 6h timmar på flygplatsen tillbringas med bredband. Jag bestämde mig för att inte ge mig in till Zürich, då Schweiz tydligen är ganska öde på söndagar, och jag inte ville blöta ner skorna.

Sista blogginlägget känns som det ska vara reflekterande, sammanfattande och så, men det är jag nog för trött för.

Sista veckan i Indien fick jag lite exjobb gjort, men mest umgicks jag med nyfunna vänner. Att säga hejdå är alltid trist, men jag börjar bli van. Det som är bra med sista veckan är att man lättare tar sig tid att faktiskt träffas, då tiden börjar ta slut. På salsan i tisdags had jag fullt upp med att snacka med folk och hann knappt dansa. I torsdags hade vi hejdåmiddag hos en salsadansare och jag sov över natten där, eftersom jag bor i andra änden av stan. I fredags morse gick jag en "heritage walk" i den allra äldsta delen av Pune. Sedan åt jag lunch hos vänner till Sujit och Ranganaths vänner (Sujit på mitt NGO och Ranganath är min vän Nils morbror och den som givit mig kontakt med Sujit). Dessa vänner bodde i samma housing society (eller gated community) som jag. Sedan åkte jag till Parisar för att säga hejdå. Så packade jag mina väskor och drog till Sangam World Centre för att bo sista natten där. Det blev en hejdå middag för Ellen och Net som åkte samma dag som jag. I lördags träffade jag Shirish, Celia och Heather för brunch och stötte sedan ihop med Ellen.

Den delade taxin som skulle ta mig till Mumbais flygplats var 1 timme sen, men jag hade gott om tid ändå. 17.30 indisk tid till 15.20 svensk tid dagen efter ger en resa på över 26 h ändå. Skönt att kunna sova på långflygningen. Dags att hitta gaten nu.

Hejdå Indien!

Julmejl/christmas email

http://www.scribd.com/fullscreen/75295539?access_key=key-1vfmac1iuc9u1xdkcp2v

Sagas Christmas Email 2011

10 dagar kvar

Jag håller på att fixa ihop en presentation av vad jag gjort hittills och vad jag planerar att göra för att visa Parisar på fredag. Jag börjar dock få ont i pekfingret av att flytta runt saker i InDesign och tänkte skriva ett blogginlägg istället.

Nu är det bara 10 dagar kvar till hemresan (11 tills jag är hemma) och jag har nedräkning. Ellen och Net på Sangam åker samma dag som jag, så jag har bestämt mig för att bo på Sangam sista natten, och troligtvis ta med mig min packning dit, för att kunna väga den, och se om jag får plats med mer presenter eller inte. Tyvärr åker Ellen till Goa, och Net flyger typ 12 timmar före mig, så vi kan inte göra sällskap till Mumbai, men jag tänkte ändå att det kunde vara trevligt att vara där deras och min sista kväll.

Parisar har gjort en cool cykelkalender. Titta på:

http://www.slideshare.net/rgadgi/sum-net-calendar-nov-25-final

Jag tänkte lista lite saker, utan innebördes ordning.

Jag ser fram emot:

· Bröd – ugnar är ovanligt, och är man glutenintolerant finns det inte så mycket att få tag på färdigbakt

· Lussebullar, glögg och annat juligt – för det var två år sedan för mig nu

· En varm dusch – tydligen ska det finnas varmvatten i huset, men min dusch verkar inte funka

· Lindy hop – och inte minst umgås med dansare

· Träffa vänner och familj – människor på samma våglängd

· Födelsedagskalas

· Bredband – jag ska väl inte klaga, internet har varit bättre än förväntat, men det är trevligt att kunna streama videor och så

Saker jag kommer att sakna:

· Tokbillig god mat

· Parisar – jag diggar deras kontor

· Värmen

· Några nya vänner

· Alla fina saris

Saker jag inte kommer att sakna:

· Den dåliga luften

· Alla spam-sms och spamsamtal –normalt sett två samtal och fyra sms om dagen ungefär

· Ha en extramamma (som jag inte riktigt vet var jag har). Att bo hemma hos folk är jag rätt van vid, och att bo hemma hos mamma och pappa är jag också rätt van vid. Men en hostmamma för en så lång tid, som jag inte tokgillar och som jag inte vet om hon gillar mig är lite jobbigt. Skönt att hon var borta en månad i alla fall.

· Äta oregelbundet och sent

· Hitta nudlar i riset och kakbit i chokladmousset utan att kunna skälla på dem och få dem att förstå hur dåligt jag kan må av det

· Vara kass i magen (Delvis ihophörande med föregående punkt)

Nu kan det verka lite negativt, med tanke på längden på mittlistan jämfört med den första och sista. Jag är egentligen hemskt nöjd med min resa, men känner mig rätt redo att åka hem igen. Projektet har flutit på förvånansvärt bra, och även om jag har en hel del kvar att göra, så känns det som jag är i fas med vad jag borde vara. Man kan säga mycket om Indien, men det är helt klart intressant. Jag har lärt mig massor och ångrar verkligen inte att jag åkte hit, och att jag kanske lagt ner mer tid på förberedelser än ett vanligt exjobb.

I Indialand vid Himalaya strand, där händer det konstiga saker ibland

Några konstiga saker med Indien:

Många människor här är antingen övertrevliga eller riktigt otrevliga. Min naturliga reaktion på båda delarna är att svara reserverat och kanske lite irriterat. Eftersom alla redan klagar på att jag är tyst, vet jag inte om det är så bra.

Extrema beteenden är för övrigt vanligt. Malou berättade om hur det var att undervisa barn t ex. De hade till en början stora problem att hitta något slags mellanläge mellan totalt kaos och total disciplin. Det finns många fler exempel.

Det finns aldrig tillräckligt med växel. Går man till en bankomat får man ut 500 lappar (dessa är värda ca 70 kr, men beroende på vad man köper kan man få saker motsvarande nästan 500 kr, speciellt restaurangmat är tokbilligt) och om man har tur även några 100 lappar. Har man otur får man 1000 lappar... Rickshawchaufförerna tar inte emot större än 100 lappar, ibland inte ens det. Affärerna har heller aldrig växel. Då och då blir man påtvingad extra choklad för 5 rupees för att de inte har tillräckligt med mynt.

Rickshawförare och en del andra tar heller inte emot trasiga sedlar. Dessa funkar dock lika bra som alla andra sedlar att betala med (om man inte stöter på en till kinkig en) så jag förstår inte varför. Funderar på om det kan vara något vidskepligt.

Folk verkade börja tycka att det var kallt nog för mössa och varm jacka för någon månad sedan. Då var det fortfarande t-shirt väder, och det är det fortfarande på dagarna. Nu kan jag tycka att det är ok med långärmat på kvällen.

Slag mot minister lamslog stan + oväntad övernattning mitt i slummen

I torsdags smällde någon till jordbruksministern i ansiktet i protest mot inflation och korruption. Lally satt och skrattade högt när hon såg det på tv. Några timmar senare fick jag ett sms från en indisk vän som bad mig gå hem direkt om jag var ute i stan på egen hand, eller konsultera säkerhetsläget med den jag var ute med. Jag var dock redan hemma och undvek bara en tur till mataffären den kvällen.

I fredags morse hade jag nästan glömt detta, men kollade mejlen innan jag gav mig av till kontoret. Läste något om "riots" på facebook, och blev kontaktad av Ellen som jobbar på Sangam. De hade blivit avrådda från att lämna området och alla affärer var stängda fram till kl 17 och inga rickshaws och bussar gick. Jag fick liknande rapporter från Deep Griha, en av Sangams community partners, där min tasmanska salsadansande kompis Celia jobbar. Jag bestämde mig för att jobba hemifrån ytterligare en dag.

Folk hade tydligen kastat sten på bussar och protesterat genom att spärra av gator. Än så länge har jag inte hört att det hände så mycket mer än så, men det är väl bäst att vara försiktig.

På kvällen ringde Celia och bjöd med mig på middag. Jag tänkte att om Deep Griha tycker att säkerhetsläget är under kontroll så är det nog ok. Det var hos en indisk tjej, Roli, som träffat Celia genom couchsurfing (som för övrigt är hur jag känner Celia också). Med var också en amerikansk soffsurfare, Natali, Rolis blivande man och hans lillebror, samt en kollega till Roli. Middag äts alltid sent här, så vi träffades runt halv nio, och åt runt kl tio, halv elva på kvällen.

Natali var tvungen att gå vid elva och jag tänkte nästan gå då med, men bestämde mig för att jag stanna en liten stund till. Så blev jag erbjuden te och svarade ja, så då kunde jag ju inte gå förrän jag druckit te. Roli fastnade dock i att förklara hur hon och hennes blivande man träffats (vilket var fascinerande i sig, kärlek verkar överskattat även bland de mest moderna människor, när det kommer till bröllop) och teet dröjde länge. Så vid strax efter tolv försökte jag säga att jag nog behövde gå. De tyckte dock att det var försent, och ville hellre att jag stannade. Celia hade redan bestämt att hon skulle sova över, för annars måste hon vara hemma senast kl halv tolv.

Jag hade inget emot att sova över i sig, men då Lallys mamma kom tillbaka igår kväll och Lally åkt till Mumbai över natten hade jag lite dåligt samvete. Jag har inte mammans nummer och kunde inte sms henne och säga att jag var ok. Jag messade Lally, och bad henne vidarebefodra. Jag har inte träffat mamman än, så jag hoppas hon inte är arg.

Det var intressant att se området runt huset när vi vaknade i morse. Ett ganska högt hus, omgivet av minislumområden, några tempel, en del andra stora hus och en grön kulle. Sängen var stenhård, och lakan är tydligen överskattat, men trevligt var det.

Min rickshaw på vägen hem gick sönder och jag fick stoppa en ny. Dessutom fanns det fortfarande eller återigen ingen yoghurt i mataffären. Vad ska en stackars glutt då äta till frukost i Indialand?

Mumbai mm

Efter att ha fått bekräftat att jag faktiskt har fler läsare än mamma så kanske det är dags att uppdatera bloggen. Lite trist att avsluta med två smågnälliga inlägg.

Idag åkte Juliana, min huskompis från Colombia, hemåt och boendemässigt går jag in i tredje eller kanske fjärde och sista fasen på mitt Indien-äventyr. Imorgon kommer Lally's mamma tillbaka, och sedan kommer pappan och hälsar på. Dessutom kommer visst diverse släktingar och vänner på besök. Jag tror jag kommer sakna Juiliana.

Det är bara drygt tre veckor tills jag åker hem själv, och jag försöker se till att hinna med så mycket som möjligt, både projektmässigt och erfarenhetsmässigt.

I helgen åkte jag med Juliana och Ellen till Mumbai för att få se lite mer av Indien. Även om Mumbai ligger i samma delstat, Maharshtra, och mycket var sig likt, så gav det en lite bättre inblick i vad som är typiskt indiskt, och vad som är typiskt för Pune. Några längre resor blir det nog tyvärr inte den här gången.

Jag minns att när jag var i Thailand och hade sett Bangkok och den lilla staden Phetchabun tyckte jag att det lät konstigt med en stad som jag läste om i Lonely planet, där det inte fanns några taxibilar utan bara rickshaws. Först när jag kom till Mumbai, insåg jag att det var sant även för Pune, samt hur mycket bättre jag tycker om rickshaws. De må vara otrevliga och försöker lura en för det mesta, men de har sin charm, och de tar sig fram hyfsat snabbt. I Mumbai har de förbjudit rickshaws i de centrala delarna för att de är för långsamma. Det bisarra i det hela är ju att det är just i de centrala delarna som man bör vilja ha långsamma trafik. Och vill man det inte, så får man det ändå, men tanke på mängden av fordon och folk. De betydligt större och klumpigare bilarna tar sig fram ännu långsammare i trafikstockningar, då de inte kan zickzacka och byta fil lika snabbt.

En hel del av Mumbaiäventyret spenderades alltså i bilkö i taxibil, lite grann i rickshaw, men också såklart på de lokala tågen. Fördelen med tåg framför bussar är inte att de är mindre knökfulla eller att de stänger dörrarna eller tilltar några andra säkerhetsåtgärder, utan att de är förhållandevis lätta att förstå sig på.

Till och från Mumbai åkte vi också tåg. Det var kul att få åka indiskt tåg, som man hört så mycket om, men ganska skönt att resan bara varade i ca 4 h i vardera riktningen. Coffee, chai, coffee, nescoffee, chai, blandat med andra mer svårförstådda ord hördes konstant från försäljarna.

Jag fick se Lindy hopparna Tim och Malous välgörenhetsprojekt, som de har samlat in pengar till i Herräng under flera år, på riktigt och fick vara med och dansa med de söta barnen. Barnen tillhör Indiens ursprungsbefolkning (och hur bra tror ni man behandlat dem?) och bor i en by utanför Mumbai utan el och vatten. Varje lördag hämtar Tim och Malou tjejerna med en skolbuss och tar dem till The Film acting school i Film city som ligger en bit bort. Där har de en danslektion på ca 1,5 h och får sedan mat. Dessutom undervisar de även tjejerna i engelska och försöker fixa en vattentank till byn.

I måndags hade jag feber och var kass i magen, och jag har tagit det lugnt och jobbat hemifrån större delen av veckan. Imorgon, eller möjligen på måndag, måste jag nog dock börja jaga lite folk som jag måste prata med innan jag åker.

Avslutning på gårdagens gnäll

3 av 4 dök inte upp idag heller, men den fjärde tog med en vän, så nu är jag äntligen klar med den biten.

Försöket med Walking Plaza på Laxmi Rd som skulle börjat i helgen har blivit uppskjutet. Jag är inte jätteförvånad. Ser fram emot en i stort sett ledig helg, men hoppas på att de får ordning på spektaklet innan jag åker härifrån.

Jag lämnade in vad jag gjort än så länge till professor Desai idag, och ska få kommentarer på det när han kommer tillbaka från Calcutta om någon dryg vecka.

Hjälp (?) från studenter

Jag spenderade torsdag, lördag, söndag och måndag med att räkna trafik på Laxmi Rd. Under helgen hann jag dessutom med ett besök på Parvati Hill, Osho Garden och att träffa en australiensare ett gäng colombianer och lite annat folk. Jag var alltså ganska trött redan när den här veckan började. Just nu är jag ganska slutkörd, så här kommer lite allmänt gnäll.

Ibland funkar inte saker riktigt som man vill. Jag hade planerat att göra en OD-survey (origin-destination) med hjälp av några av arkitekturstudenterna. Eftersom korta konversationer med främmande människor är , de som är svårast även bland de som kan engelska (min accent är konstig för dem) så kunde jag inte hjälpa till själv. Dessutom känner jag inte till alla namn på ställena här ännu. I tisdags skulle det, efter många uppskjutningar redan, äntligen genomföras. Två timmar mitt på dan, två på kvällen (rusningstrafik). Två kom på dagen, jobbade bra, men inte tillräckligt snabbt. Till kvällspasset skulle vi alltså gärna ha ytterligare en person. Plötsligt kunde dock ingen på kvällen och vi bestämde oss för att göra det dagen efter, alltså igår.

Då hade jag fått tag på ytterligare två studenter trodde jag (dessa två under Prof Raval, som jobbar på Town planning department på College of Engineering, och som tydligen också ska handleda mig lite). Men, en halvtimme försent dök en person upp. En av de andra hade lyckats fastna inne på toaletten, dessutom hade hon inte lyckats tala om för sin kompis vilken tid det var, så han kom inte heller. Den tredje ringde 40 min efter att vi skulle startat och sa att hon inte kunde.

Jag försökte förklara för den tjejen som kom att det inte var någon idé att göra det hela på bara en person. Men hon insisterade och körde på i racerspeed i en timme. Hon fick ihop tillräckligt många svar, men hade inte förstått att det hela gällde två timmar, och orkade inte fortsätta efter det. Jag gick motvilligt med på att skjuta upp det och göra nästa timme dagen efter, dvs idag.

Återigen, jag bad alla fyra studenterna att komma, och räknade med åtminstone en skulle droppa i sista stund. En ringde mycket riktigt när jag var på väg dit och sa att hon inte kunde komma för hon fått feber. Sedan ville hon veta exakt när hon kunde hjälpa till istället, för hon hade så dåligt samvete. Jag ägnade 5-10 min åt att förklara att jag inte hade något annat på gång som jag behövde hjälp med specifikt. Hon lät väldigt desperat. Jag har fortfarande inte riktigt koll på under vilka premisser dessa studenter hjälper mig, vilket gör det svårt att veta hur mycket arbetsbörda jag kan lägga på dem.

När jag väl kom till projektområdet var de två arkitekturstudenterna där. De ville dock inte hjälpa till, utan gå på en föreläsning av en känd Pune arkitekt och ville ta med mig dit. Jag försökte förklara för dem att det var en annan tjej på väg dit. När jag ringde henne sa hon att hon var på väg, när hon sedan pratade med Ronak sa hon att hon var kvar på skolan och att hon egentligen inte hade tid. Så, jag gick återigen motvilligt med på att skjuta upp det en dag till. Imorgon kanske? Sedan åker de till Calcutta...

Plus var iaf att föreläsningen var någorlunda intressant (religionsturism?) och att arkitektkontoret var väldigt coolt inrett.

Walking plaza på Laxmi Rd

Internet är dött hemma och jag börjar så sakteliga få slut på pririterade saker att göra utan att besöka projektområdet igen, så jag tänkte blogga från kontoret. Imorgon ska jag ut och räkna trafik igen.

Det händer saker i mitt projektområde. De planerar att göra en del av gatan till en temporär gågata över tre helger i november. Planen är lite svår att uttyda för de använder en karta utan varken skala eller korrekt form, och jag tvivlar på att de själva vet exakt vad de planerar för. Det ska bli intressant att se vad som händer i alla fall och vad jag kan lära mig av detta.

Det hela innebär att jag måste räkna trafik i helgen, vilket jag hade tänkt i alla fall. Jag ska hålla mig till att bara räkna under peakhour och försöka låta bli att bli tagen av polisen den här gången. Förhoppningsvis ska jag hinna med lite turistande och tygshoppande också.

http://www.dnaindia.com/mumbai/report_pune-s-laxmi-road-to-get-a-walking-plaza-from-november-12_1606010

Det innebär också att min planerade Mumbairesa med Juliana nästa helg blir uppskjuten då jag måste studera Laxmi rd. Jag vågar inte lita på att de verkligen genomför alla tre helgerna, så det är nog bäst att jag stannar i Pune. Jag hoppas dock på att komma iväg helgen efter det, för jag vill träffa Tim och Malou och dansa innan de åker norrut.

Diwali

Efter förra veckans polisuppbåd har jag hållt mig ifrån mitt projektområde ganska mycket.Inte egentligen för att jag är rädd. Jag har ju tillstånd nu. Men jag har redan tillräckligt med saker att göra, skriva och rita kartor, och jag vet att jag måste spendera massa tid där då jag gör trafikräkning om någon vecka.

Jag har lärt känna Juliana från Colombia som bor i mitt hus lite bättre och vi har gett oss ut i Pune några gånger tillsammans.

Denna veckan har det firats Diwali och i onsdags och torsdags var kontoret stängt. Jag har dock pillat med exjobbet ändå. Det var svårt att veta när det skulle vara som mest folk på Laxmi Rd, så jag tror jag missade Diwalirushen. Såg iaf lite fina belysningar där häromdagen.

I onsdags följde jag med Juliana till hennes kompis Muktas familjs Diwalifirande. Lallys familj firar inte så mycket, så det var häftigt att se. Vi var i de centrala delarna av stan, där antalet smällare och fyrverkerier om möjligt var ännu fler än häromkring. Himlen var grå av rök och det small högt överallt. Det obehagligaste var att de smällde dem mitt på gatan nära både parkerade och förbipassarande fordon. Det har hållt på hela veckan, men eskalerade i onsdags kväll.

När vi kom tillbaka hade Lally ordnat Diwaliparty för alla sina kompisar. Varken jag eller Juliana var särskilt sugna och flydde till sängs vid strax efter elva. Vi känner nog att vi inte har så mycket gemensamt med Lally och hennes vänner. Det är inte en kulturskillnad utan mer en personlighetsskillnad som ligger till grund för det.

Från terrormisstänkt till tillståndsinnehavare

Idag har jag varit med Sujit och pratat med trafikpolisen. Eller, nja, jag behövde inte prata så mycket. De pratade Marathi med varandra, jag satt snällt och väntade. Lämnade in en passkopia och behövde inte ens visa passet. Någon timme senare hade jag ett tillstånd, också det på Marathi, men Sujit översatte. Anledningen till denna snurr var alltså att de var oroliga att jag planerade terroristdåd eftersom jag är utlänning.

Man får ofta chai här. Två ggr om dagen på Parisars kontor bla. Jag trodde det var det som var i koppen som ställdes fram till mig på polisstationen också. Men det var kaffe. Lika sötsliskigt och mjölkigt som chai dock. Tror jag föredrar chai om det ska vara socker i.

Det här med att vara utlänning förresten. Det sätt som jag blir behandlad på här ibland skulle inte få passera i Sverige utan att kallas racism. Dels är inträdet till vissa ställen 2000% (sic!) dyrare. Visserligen kan det väl i någon mån vara ok, men man undrar hur det är ifall det är västerlänningar som växer upp här. Eller hur det är med invandrare som bott här länge.

Idag blev jag stoppad vid grinden till polisstationen för att jag var utlänning. Jag skulle gå in genom en annan grind. Sujit lyckades tillslut övertala dem, genom telefonsamtal till en av poliserna vi skulle prata med, att jag skulle få gå in samma väg som honom. Annars skulle jag ju vara vilse på polisstationsområdet. Därefter blev jag ifrågasatt av ca 5 poliser till vad jag som utlänning gjorde där.

Stoppad av polisen

Japp, idag blev jag stoppad av polisen på Laxmi Rd. Några av affärsägarna har sett mig i måndags och idag och ringde polisen. De ville veta vad jag gjorde, ville ha papper på att jag fick göra det, och se mitt pass och så vidare. Jag fick vänta och förklara, och ringa Sujit, och sedan följa med till polisstationen. Jag glömde mitt pass på Sangam i helgen och hade tänkt hämta det när jag hade mer tid. Så jag fick ringa dem, och Priyanka lyckades övertyga dem om att de inte skulle behöva komma ner med passet till polisstationen. Sujit kom, pratade lite mer med dem. Jag måste nu söka tillstånd innan jag får göra mera research på gatan. Tillslut fick jag gå, och Sujit skjutsade mig en bit och sedan tog jag en rickshaw till Sangam. Väl där fick jag tillbaka mitt pass, fick ett par kopior på det och passade på att käka lunch. Ovanligt dyr lunch för Indien, men sällskapet var värt det. Sedan åkte jag hem och tänkte jag skulle fortsätta med resten av mitt arbete nu. Jag har saker att göra, så projektet ska inte behöva lida allt för mycket, så länge jag får tillståndet. Imorgon ska jag ta med pass och viktiga papper till Parisar och sedan ta mig till polisstationen igen och visa upp och börja försöka söka tillstånd. Bra att ha Sujit och Parisar bakom mig.

Laxmi Road

Helgen innehöll både en alkoholfri indisktysk oktoberfest, sarishopping och en hel del exjobbsresearch. Måndag och tisdag satt jag hemma och skrev, planerade och ritade kartor etc. Jag fick tillslut på Prasanna Desai, arkitekten, för att höra om han hade någon åsikt om vilken gata jag skulle välja, nu så här någon halv vecka senare. Vi beslöt Laxmi Road, vilket är en av Punes mest kända gator. Shopping gata, mestadels för siden och andra fina sarityger, men även en del smycken och annat. Det har diskuterats att göra den till en gågata under flera år, och diskussionen dök upp igen i nyheterna ungefär samtidigt som jag kom till Pune. Kanske händer det till och med något med den gatan alltså. Det känns hursomhelst som ett ganska trevligt område att spendera mycket tid i. Ja, förutom alla luftföroreningarna då.

Idag var jag på Parisars kontor hela dagen och pratade lite mer med Sujit och Ranjit. Vi verkar ganska överens, även om det ibland kan vara svårt att hinna med att få fram det man vill när man pratar med Sujit. Tänkte åka in till Laxmi Rd imorgon och sedan ta mig till Parisars kontor igen på fredag innan jag åker till Sangam.

Picture time! Mainly from my study area, but some other stuff as well.


I think this is not religious, it's just prevention from air pollution.

Good night dear cows, these are not in my study area though

Lally and friends

More pictures

Shaniwar wada, ett gammalt fort/palats

Shaniwar wada

Architect school

Paper dosa

and a normal masala dosa

Fabric in the ceiling for benali celebrations

Dussera celebrations, orange flowers everywhere

Cow close to my house

Click on it and read the sign! (hope this works)

The boys that wanted their picture taken

Outside Shaniwar Wada

Wheel-chair a la India

Public transport

Making friends

Igår kväll gjorde jag ett besök i mitt projektområde och studerade hur mycket mer trafik och människor det var under Dussera. Mycket mer. Efter det hängde jag med Kendra, amerikanskan från mitt kontor och hennes lägenhetskompisar ut på middag. De är alla här genom samma organisation, som förmedlar praktikplatser, och bor ca 8 pers i en lägenhet. En internationell grupp som var roliga att umgås med. Kanske blir fler gånger.

I morse tog jag mig till Sangam, ett av WAGGGS fyra världsscoutcenter som råkar ligga i Pune. Jag jobbade på ett av de andra, Pax Lodge, i London för drygt fem år sedan. De firar fyrtiofem år i veckan och har ett event som startar imorgon och pågår en vecka. Jag har anmält mig för att vara med nästa helg och ska bo där i två dar för en kanske välbehövlig paus i exjobbandet och insupande av mer indisk kultur från ett västerländskt perspektiv. Jag behövde betala en depositionsavgift, och tyckte det var lättast att helt enkelt åka dit. Jag blev guidad runt av Heidi, en amerikansk tjej, och träffade även Ellen, en svensk tjej som njöt av att få prata lite svenska. Ska bli kul att umgås med dem mer och lära känna fler folk.

Efter det bestämde jag mig för att jag behöver se lite mer av Pune, för att få en förståelse för vad som utmärker Laxmi Rd. Jag tog mig först till Koregeon Park, där det ligger ett stort meditationscenter, Osho International, som Lonely planet pekar ut som Punes största sevärdhet. ”You either hate or love”. Jag gick inte in, men tror att jag är mer på hatsidan där. Därifrån gick jag mot tågstationen, men hittade den aldrig. Kan vara för att jag dök in i en gränd som intresserade mig. Jag stannade och åt en dosa och fick se hur de görs. Den var ovanligt liten, så när damen undrade om jag inte ville ha lite ris och dal också så sa jag ja. Därifrån gick jag vidare och kom djupare och djupare in i slummen. Det var intressant att se, men jag kände mig lite som en inkräktare också. Några pojkar ville att jag skulle ta kort på dem, vilket jag gick med på. Sedan ville de ha pengar. Det fick de dock inte.

Sedan tog jag en rickshaw till Laxmi Rd och studerade och funderade och shoppade lite grann. Nu ska jag läsa lite till och kanske försöka planera mitt arbete lite. Jag blev just uppringd av en av studenterna som kommer hjälpa mig. Hon är jättetrevlig. Det kommer en ny tjej som ska bo här idag. Jag tror hon är från sydamerika någonstans.

Besök på arkitekturskola

I tisdags åkte jag till det området jag kommer att jobba med själv, för att bättre kunna orientera mig och förstå pulsen över en hel dag.

Igår följde jag med Prasanna Desai till arkitekturskolan där han jobbar. Den ligger en bra bit utanför stan. Jag blev visad runt, och det var kul att se att väldigt mycket var sig likt. Huset var relativt nybyggt, fast det hade man nästan inte trott. Mycket slammad betong. Det märks ockå tydligt att klimatet är annorlunda här.

Prasanna hade nämnt att han hade några studenter som kan hjälpa mig lite grann, men jag var ändå lite överväldigad när vi samlades till möte. Prasanna, tre andra lärare på skolan, plus ca 7 studenter. Jag fick skriva mötesprotokoll och vi skapade en emaillista för projektet. Studenterna har mer eller mindre lov i någon månad, som startar från ungefär nu och de hade skrivit sig på en lista om att de ville vara med och hjälpa till med mitt projekt. Hur mycket hjälp jag kan få, och vad de kan hjälpa mig med är fortfarande lite oklart. Först och främst att sätta mig in i området tänker jag. De kan även eventuellt vara med och räkna trafik.

Efter mötet satt jag med dem och de berättade om området jag kommer jobba med. Oktober är kallad ”the festival season” och det är massa högtider som äger rum. Idag är det en röd dag och många firar Dussera. Det är tydligen stort i mitt projektområde, så jag ska definitivt dit framåt eftermiddagen/kvällen. Igår kväll var jag med Lally och en kompis till henne på en bengalisk 10 dagars festival, om ockå slutar idag. Som jag förstår det hänger dessa två inte ihop. I slutet av oktober firas Diwali, vilket åtminstone i Pune är den största högtiden på hela året. Detta är också stort just i mitt projektområde, så jag försöker sätta mig in i kulturen. Jag missade en annan högtid precis också, så det är verkligen packat med festligheter just nu.

Jag har nu även fått en Autocad karta att jobba med. Vägarna är utmarkerade, men inte husen. Mycket bättre än inget. En av lärarna kommenterade att mitt program var väldigt välskrivet i samband med att han gav mig kartan. Jag fick även låna en bok om Pune och en projektrapport, Pune Matters, som ett gäng svenskar från Kungliga Konsthögkolan har satt ihop. Mycket arkitekter inblandat verkar det vara. http://www.kkh.se/images/stories/utbildningar/arkitekturskolan/resources/Pune-Matters-Lo-Res.pdf

Arkitekturstudenterna tog med mig på lunch och en av dem skjutsade mig sedan på sin motorcykel in till Parisars kontor. Det var trevligt att umgås med dem, då vi delade delvis samma referensram när det gäller arkitektur och en del annat. De var nyfikna på Sverige och mig och jag var nyfiken på dom.

Jag har loggat in på couchsurfing oftare en jag kom hit och blir ofta bombarderad med emails från folk som vill träffa mig. De flesta av dessa ignorerar jag. Några har jag dock haft flera emailutbyten med. Frågade om glutenfritt bröd etc och fick flera svar direkt. Fick även tips på andra mjölsorter som jag ska leta efter. Än så länge har det inte varit några större problem att överleva på naturligt glutenfritt, även om det är lite svårt att få Lally att förstå att inte ens en tugga av något för att provsmaka är ok.

Har inte fått några kommentarer på bloggen, och fick en rapport om att det inte funkar. Är det någon annan som försökt?

På Parisars kontor

Igår tog jag det ganska lugnt för att bli av med den här förkylningen så fort som möjligt. Jag gjorde research och samlade ihop tankar från de första dagarna. Tog en promenad till närmsta matvarubutik och lite längre.

Efter att ha tvättat (och pajat handtaget till luckan på tvättmaskinen?) i morse, (nåja, vid elvatiden, då Sujit var till läkaren på morgonen) tog jag mig till Parisars kontor. Lally skulle precis iväg när jag skulle gå, så jag fick skjuts nästan hela vägen fram och slapp ta en rickshaw.

Jag fick en bunt med publikationer från Parisar att läsa igenom. Jag pratade lite med Sujit om ett specifikt område att jobba med, men han var stressad och vi kom fram till att jag skulle prata mer med Ranjit (på Parisar) och Prasanna.

Jag pratade lite med en amerikansk tjej, Kendra, som också ska göra ett projekt på Parisar. Hon har varit i Indien i några månader, men i Pune och Parisar bara någon vecka. Jag fick lite lunch av henne när det var lunchdags. Några plockar bort sina laptops från skrivbordet, lite tidningspapper läggs ut och så samlas man för lunch.

Många timmar senare fick jag äntligen en chans att prata med Ranjit och det var en väldigt givande diskussion. Vi kom fram till två olika alternativ med sträcka att jobba med. Jag ska ta mig till området igen och fundera, samt prata med Prasanna Desai. Jag fick dessutom en massa annan bra input.

Vid 18 tiden gick jag hem. Den stora vägen som leder mellan mig och Parisars kontor har relativt breda trottoarer, om än väldigt trasiga, så det är möjligt att gå hem utan allt för stora problem. Det är ca 3,5 km och jag stannade och handlade middag på vägen hem. Sedan dess har jag ägnat åt mera research och känner mig som en väldigt duktig student.

Bra att veta om Indien 1.0

Här följer en sammanfattning av tips och råd som jag fick innan jag åkte och egna observationer de första dagarna.

De vickar skumt på huvudet i sidled. Det ser ut som ”de fattar du väl lilla vän” men ska tydligen inte betyda det, utan kan ha diverse betydelser, typ okej då.

Indierna glor väldigt mycket på en. Verkligen glor. I Thailand var det ett trevligare gloende, inklusive leende som mötte en för att man ser västerländsk och annorlunda ut. Här kan det kännas lite mer obehagligt, men det är ok.

Autorickshaws försöker alltid ta för mycket betalt. Man ska bråka med dem och säga att man vill ta net på taxameter. Gör man inte det blir det troligtvis betydligt dyrare än vad det ska vara, men det är fortfarande ganska billigt.

Om man går in i en mataffär måste man lämna sin väska och sina saker utanför och bara ta med pengar och värdesaker. Känns lite jobbigt. Kvittot måste man behålla i åtminstone några minuter för det ska stämplas på vägen ut. I en annan affär fick man lägga väskan i en annan väska som de plomberade, och så fick man öppna den först vid kassan. De försöker ta bort plastpåseanvändningen, men det är lite klurigt då man inte får packa i sin väska. Shoppingpåsar ska tydligen vara ok. Har en tygpåse i väska som jag får börja använda.

Åtminstone hos Lally äter de relativt sent. Lunch framåt två och middag vid niotiden. Med 3,5 h tidsskillnad är alltså förändringen i mattider liten. Jetlag är trots allt bra att skylla på när man är trött. Nya intryck och en bisarrt tidig start på resan hit funkar också bra. Tyvärr medförde nog sömnbristen en förkylning. Jag vägrar att tro att det beror på att jag åt yoghurt/drack någonting kallt på kvällen. Ogillar myten om att förkylning skulle ha något specifikt med kyla att göra. Sänkt immunförsvar helt enkelt.

Det är inte så hett som jag förberedde mig på, men varmt och ganska fuktigt är det. Monsunsäsongen lider mot sitt slut, men det kommer fortfarande kraftiga skyfall för någon timme på eftermiddagen/kvällen varje dag. Jag fick ett paraply av Teresa, den spanska tjejen, när hon åkte.

Bra att ha saker i Indien i min packning:

Toapapper – Indierna använder inte toapapper, och det som finns att få tag på sägs vara dyrt och inte särskilt bra. Första hotellet jag bodde på fanns det. Hos Lally fanns det en liten bit kvar, men jag har sedan gått över till att använda mitt eget. Skönt att ha, speciellt då det sägs att magen inte brukar må så bra här.

Vätskeersättning från apotek

Dextrosol och buljong – fick det som tips istället för vätskeersättning

Nåt för att stoppa diarré – om man skulle behöva resa när det är som värst

Zinkpasta – torkar tydligen ut sår bra

Våtservetter – för handtvätt innan mat etc

Handsprit

Malariaprofylax – ska förhoppningsvis inte behövas i Pune, men om jag lämnar stan

Myggmedel – mot dengue- och malariamyggor

Solskyddsmedel

Skarvsladd med överspänningsskydd – bra dels för att det ofta inte finns så många uttag, dels för att det sägs att strömmen kan fluktuera lite och jag gärna vill behålla min dator etc vid liv

Svenska vykort, foton och mynt – vet inte ännu om detta kommer till använding, men har fått det som tips

Presenter

Spork/plastsked – bra att ha om man köper yoghurt eller inte kan äta brödet (är glutenintolerant) som man normalt sett använder för att äta currys etc. Iofs äter de med högerhanden utan bröd också rätt ofta.

Olika typer av pengabälten - sådana man kommer åt på stan och sådana man inte kommer åt. Har även en ficka insydd i min bh.

Långärmade och långbenta svala kläder. T-shirt funkar också bra, men man ska se upp med myggorna på kvällen och när man går in i tempel etc.

Pannlampa – det sägs bli strömavbrott relativt ofta.

Resväska – efter att ha backpackat i Australien i ett år var det svårt för mig att bestämma om jag skulle ha en resväska eller ryggsäck med mig. Hittills är jag nöjd med valet att ta en resväska. Dels behöver jag inte flytta lika ofta som då utan kan göra kortare turer från Pune. Jag har med en liten 35 l ryggsäck som jag tänkte ha som handbagage på vägen hem för det. Det är mycket folk och stöldrisken är högre, så det är skönt att bara ha ett fack att hålla reda på, och att ha kodlås på det. Kodlåset kan jag även använda för att låsa in dator och andra värdesaker när jag är ute om dagarna. Huset känns förvisso rätt tryggt, men man vet aldrig med hembiträden och annat.

nu börjar det

I've decided to start writing this blog in Swedish most of the time instead. Sorry potential non-swedish readers.

Alltså, jag byter språk till svenska så jag kan känna mig friare i vad jag skriver om.

Igår var jag på en överraskningsfest i ett farmhus någonstans utanför stan. Det var ganska segt. Först tog det hur lång tid som helst att komma iväg. Väldigt mycket tjejiga förberedelser, byte av kläder massor med gånger och sedan ett virrvarr med att försöka kordinera alla och fixa mat och dryck. Jag är ingen party människa även när jag känner folk, så det var lite jobbigt. De skrattade åt mig för att jag var så tyst, och betjänten (jo, en sådan har ungdomarna med på fest) undrade vad jag var för en konstig typ. Kändes dessutom obehagligt att åka tillbaka, när han som körde hade druckit en hel del, körde alldeles för fort på små vägar och det inte fanns några säkerhetsbälten. Hade dock inte så mycket val, men ska försöka undvika att hamna i den situationen allt för ofta igen (Förlåt mamma om jag skräms).

Idag träffade jag Sujit för första gången. Vi lyckades inte få ihop något igår. Han är min kontaktperson på Parisar, frivilligorganisationen som jag samarbetar med, och vän till Ranganath, min kompis Nils morbor som jag bodde hos några veckor i Boston för 2 år sedan. Han kom förbi i morse, strax efter att jag vaknat, och vi pratade en stund och sedan åkte vi till Prasanna Desais kontor och träffade honom också. Det är arkitekten/planeraren som ska vara min handledare här i Indien. Båda två verkar vettiga och trevliga och kan nog komma med väldigt mycket bra input, men samtidigt respektera att projektet är bundet av vissa exjobbskriterier etc. Prasannas kontor ligger på gångavstånd från där jag bor och jag får sitta där och jobba om jag vill. Parisars kontor ligger inte heller så långt bort och där får jag också sitta. Annars har jag wifi hemma, om än inte särskilt starkt på mitt rum, så jag kommer nog sitta rätt mycket här och jobba. Prasanna ordnade så att en av hans fd studenter, Sneha, kom och guidade mig i det området som jag kommer att arbeta med.

Efter mötet blev jag alltså satt i en autorickshaw och blev avsläppt på en avtalad mötesplats. Det tog drygt 20 min in till stan tror jag, men det lär variera beroende på vilken tid på dagen. Rickshaws tar sig hyfsat lätt mellan bilarna. Sneha blev nästan 45 min sen (stuck in traffic) så det är skönt att jag redan fått ett indiskt SIM-kort av Lally. Det var intressant att stå och titta på trafiken och folket på en och samma plats en lång stund. Barn och en gammal man med käpp kom och tiggde, något som nog kommer bli ganska påfrestande. Vi besökte först ett gammalt fort. Jag fick betala väldigt mycket mer (fortfarande typ bara 13 kr) för att gå in eftersom jag är västerländsk/turist. Fortet används som park, och folk går dit på lunchpauser etc.

Efter fortet åkte vi på Snehas motorcykel och åt lunch. Jag åt en dosa. De ser ut lite som pannkakor med massa kryddor och lite grönsaker på, är gjorda på ris och är väldigt goda. Efter det åkte vi till Laxmi Road, det område som Parisar framförallt har jobbat med att försöka göra bilfritt. Det var intressant att vandra runt där och bra med input från en indisk arkitekturstudent. Sujit visade förresten upp tidningsurklipp i morse som bevisade att deras arbete har haft ett visst genomslag. Tydligen hade det nästan bestämts att Laxmi Rd skulle stängas för bilar under Diwali, en festival/högtid som är nu under oktober. Dock hade affärsägarna klagat (!) och nu skulle det skjutas upp till efter Diwali. Hoppas dock på att det går igenom. Själv måste jag bestämma om jag ska jobba med specifikt den gatan eller någon annan. Jag försökte hinna diskutera det idag men det var svårt då jag inte kände till området alls.

Jag bor hemma hos en indisk tjej, Lally, som jag hittade via couchsurfing. Hon brukar ha västerlänningar som kommer och bor i några månader i taget. Hennes mamma bor halva tiden här och halva tiden någonstans i norra Indien med sin man. Hon kom igår och kommer antagligen stanna kvar hela tiden när jag är här. Den spanska tjejen åkte igår och det kommer någon ny om någon vecka. Jag bor i ett rosalila rum, har ett eget badrum och har tillgång till vardagsrummet, där wifiet är starkt och man umgås och köket. Ett hembiträde diskar min disk och städar mitt rum, så jag får betala henne lite grann i slutet av månaden. Har skaffat en 20 l dunk med dricksvatten och har idag varit och handlat i en galen indisk matvarubutik. Har hittills ätit mycket indisk hämtmat. Är ju typ billigare än att laga själv och betydligt enklare åtminstone till en början.

Welcome to India.

The trip went well. After a very early start I slept on most of the flight to Zürich. On the longer trip I watched two bad movies and read for a while.

I got picked up at the airport from the hotel pickup service. The hotel in Mumbai was not really nice, and the AC and the street was so loud, so I had to sleep with earplugs for the first time ever. India might make that happen again.

Today I took a bus to Pune and found my way to Lally's house where I'll be staying. There is a Spanish girl that has been staying here for a month that is leaving tomorrow. She and I went out to buy food and breakfast for tomorrow and am now watching TV.

Tomorrow I'll meet up with Sujit, my contact person at Parisar, the NGO that I'm working with, and probably going in to downtown Pune to look for a suitable area to work with.

If you want to send me a letter or card:

c/o Lally Johal

213 Sindh Housing Society,

Aundh.

Pune- 411007

or maybe text me at +919850621364

I've send my updated (and possibly final) version of my program to my supervisors and am now looking for numbers on carbon dioxide emissions from different types of vehicles.

I've also prepared a Lynch analysis, and am getting ready to return some of the books that I've borrowed at the university library in Uppsala.

Yesterday I met my Swedish supervisors for the first time, to discuss my program. The meeting went well, and we managed to agree on a more realistic delimitation as well, which was nice. So now I'll only have to do a few changes before my program gets approved and I am almost ready for take off...