Thesis review

I got a review of my thesis from a friend of Ranganath, my friend's uncle, that arranged the contacts in India for me. Shreedhar is from Pune, lived in Cambridge, MA for several years, then moved back to Pune 7 or 8 years ago, and then to Hyderabad, where he, his wife Suchitra and their weeks-old daughter Kimaya now live. Poona=Pune

.........................................................................................

Dear Ranganath,

Thanks for sharing Saga Wingard's report. I spent quite a while marvelling at how much she accomplished. Her concept plan was especially delightful. I had started to feel despondent after absorbing the painstakingly documented details of Poona's plight. Then, after her sobering account of the way things are came this enchanting, imaginative sketch of how things might be.

It is difficult to know what deserves greater praise: the diligence with which she studied the situation or the flair with which she imagined her solution.

I hope Sujit and Parisar can get the report the attention it deserves in Poona. Perhaps Shirish Patel and others farther afield will find it interesting enough to share with civil servants elsewhere. Now that Saga has shown how a plausible solution can be obtained from careful study and analysis, perhaps some other enterprising young IAS officer will take the next step of putting this or some similar solution into practice, in Poona or elsewhere.

Love,

Shreedhar

Till och med sluttampen avklarad

Nu är exjobbet färdigt, inskickat till Arkiv EX, och ivägskickat till diverse människor som eventuellt vill se det.

Här ligger exjobbet ett tag i alla fall. Det innehåller mycket bilder och färgglada bilder. Och så är ämnet faktiskt väldigt intressant.

http://dl.dropbox.com/u/35247590/Saga%20Wingard%20thesis%20March%2022.pdf

Nu måste jag bara hitta ett jobb också...

Fyrverkerier mm

Jag läser arga insändare om nyårsraketer i tidningen. Och egentligen håller jag med. Men efter att ha firat Diwali i oktober i Pune blir formuleringar som "det kändes som en krigzon" lite bizarra när man pratar om några raketer i Uppsala.

Jag såg själv vad jag minns två fyrverkerier runt nyår. En när jag käkade nyårsmiddag den 31:a, runt 20 tiden på Skärholmen. Den andra från tåget på väg hem från Stockholm sent den 1:a jan. Jo, jag vet, jag spenderade nyårsnatten mest inomhus och fick ett regn av konfetti över mig istället för nyårsraketer i början på det nya året. Sedan dansade jag vidare till kl 5 på morgonen.

De påstod i Pune att det var ovanligt lite fyrverkerier och smällare runt Diwali i år. Det hade pågått kanpanjer för att minska användandet. De påståd att det var stor skillnad från tidigare år. Jag har svårt att förstå att det kunde vara värre. För mig kändes det lite som en krigzon. Inte för att jag har varit om det, som tur är, men så som jag tänker mig att det kan låta. Rädslan jag kände var säkert inte lika stark som de som är utsatta för krig, men jag var rädd den kvällen. Mest för att det sköts smällare överallt, bara någon meter från parkerade och körande bilar. Men jag fick också en känsla av att ifall man verkligen skulle vilja bomba en del av staden vore Diwali en utmärkt täckmantel.

Ingen bombade staden. Allt verkade gå bra. Den normala smoggen ökades på med krutDet värsta som hände någon jag kände på Diwali var att min kompis Heidis började brinna från en Diwalilukta (oljelampa motsvarande marshall). Delar av det tyget lyckades dock räddas och så småningom sys om till en klänning, och att få shoppa en ny sari är ju alltid trevligt.

Mamma har förresten klippt i min första sari och sytt en stilig jacka/skjorta. Brunröd med guldkanter. Hade även allmän sariutdelning på julafton.

Om en vecka har jag inlämning inför mittseminarium, och veckan därpå ska jag träffa handledarna. Sen är det bara 1,5 månad nånting innan allt ska vara klart. Det här ska nog gå bra.

Gott nytt år förresten. Prova konfetti och att dansa in det nya året nästa gång. Det funkar finfint.