Diwali

Efter förra veckans polisuppbåd har jag hållt mig ifrån mitt projektområde ganska mycket.Inte egentligen för att jag är rädd. Jag har ju tillstånd nu. Men jag har redan tillräckligt med saker att göra, skriva och rita kartor, och jag vet att jag måste spendera massa tid där då jag gör trafikräkning om någon vecka.

Jag har lärt känna Juliana från Colombia som bor i mitt hus lite bättre och vi har gett oss ut i Pune några gånger tillsammans.

Denna veckan har det firats Diwali och i onsdags och torsdags var kontoret stängt. Jag har dock pillat med exjobbet ändå. Det var svårt att veta när det skulle vara som mest folk på Laxmi Rd, så jag tror jag missade Diwalirushen. Såg iaf lite fina belysningar där häromdagen.

I onsdags följde jag med Juliana till hennes kompis Muktas familjs Diwalifirande. Lallys familj firar inte så mycket, så det var häftigt att se. Vi var i de centrala delarna av stan, där antalet smällare och fyrverkerier om möjligt var ännu fler än häromkring. Himlen var grå av rök och det small högt överallt. Det obehagligaste var att de smällde dem mitt på gatan nära både parkerade och förbipassarande fordon. Det har hållt på hela veckan, men eskalerade i onsdags kväll.

När vi kom tillbaka hade Lally ordnat Diwaliparty för alla sina kompisar. Varken jag eller Juliana var särskilt sugna och flydde till sängs vid strax efter elva. Vi känner nog att vi inte har så mycket gemensamt med Lally och hennes vänner. Det är inte en kulturskillnad utan mer en personlighetsskillnad som ligger till grund för det.

Från terrormisstänkt till tillståndsinnehavare

Idag har jag varit med Sujit och pratat med trafikpolisen. Eller, nja, jag behövde inte prata så mycket. De pratade Marathi med varandra, jag satt snällt och väntade. Lämnade in en passkopia och behövde inte ens visa passet. Någon timme senare hade jag ett tillstånd, också det på Marathi, men Sujit översatte. Anledningen till denna snurr var alltså att de var oroliga att jag planerade terroristdåd eftersom jag är utlänning.

Man får ofta chai här. Två ggr om dagen på Parisars kontor bla. Jag trodde det var det som var i koppen som ställdes fram till mig på polisstationen också. Men det var kaffe. Lika sötsliskigt och mjölkigt som chai dock. Tror jag föredrar chai om det ska vara socker i.

Det här med att vara utlänning förresten. Det sätt som jag blir behandlad på här ibland skulle inte få passera i Sverige utan att kallas racism. Dels är inträdet till vissa ställen 2000% (sic!) dyrare. Visserligen kan det väl i någon mån vara ok, men man undrar hur det är ifall det är västerlänningar som växer upp här. Eller hur det är med invandrare som bott här länge.

Idag blev jag stoppad vid grinden till polisstationen för att jag var utlänning. Jag skulle gå in genom en annan grind. Sujit lyckades tillslut övertala dem, genom telefonsamtal till en av poliserna vi skulle prata med, att jag skulle få gå in samma väg som honom. Annars skulle jag ju vara vilse på polisstationsområdet. Därefter blev jag ifrågasatt av ca 5 poliser till vad jag som utlänning gjorde där.

Stoppad av polisen

Japp, idag blev jag stoppad av polisen på Laxmi Rd. Några av affärsägarna har sett mig i måndags och idag och ringde polisen. De ville veta vad jag gjorde, ville ha papper på att jag fick göra det, och se mitt pass och så vidare. Jag fick vänta och förklara, och ringa Sujit, och sedan följa med till polisstationen. Jag glömde mitt pass på Sangam i helgen och hade tänkt hämta det när jag hade mer tid. Så jag fick ringa dem, och Priyanka lyckades övertyga dem om att de inte skulle behöva komma ner med passet till polisstationen. Sujit kom, pratade lite mer med dem. Jag måste nu söka tillstånd innan jag får göra mera research på gatan. Tillslut fick jag gå, och Sujit skjutsade mig en bit och sedan tog jag en rickshaw till Sangam. Väl där fick jag tillbaka mitt pass, fick ett par kopior på det och passade på att käka lunch. Ovanligt dyr lunch för Indien, men sällskapet var värt det. Sedan åkte jag hem och tänkte jag skulle fortsätta med resten av mitt arbete nu. Jag har saker att göra, så projektet ska inte behöva lida allt för mycket, så länge jag får tillståndet. Imorgon ska jag ta med pass och viktiga papper till Parisar och sedan ta mig till polisstationen igen och visa upp och börja försöka söka tillstånd. Bra att ha Sujit och Parisar bakom mig.

Laxmi Road

Helgen innehöll både en alkoholfri indisktysk oktoberfest, sarishopping och en hel del exjobbsresearch. Måndag och tisdag satt jag hemma och skrev, planerade och ritade kartor etc. Jag fick tillslut på Prasanna Desai, arkitekten, för att höra om han hade någon åsikt om vilken gata jag skulle välja, nu så här någon halv vecka senare. Vi beslöt Laxmi Road, vilket är en av Punes mest kända gator. Shopping gata, mestadels för siden och andra fina sarityger, men även en del smycken och annat. Det har diskuterats att göra den till en gågata under flera år, och diskussionen dök upp igen i nyheterna ungefär samtidigt som jag kom till Pune. Kanske händer det till och med något med den gatan alltså. Det känns hursomhelst som ett ganska trevligt område att spendera mycket tid i. Ja, förutom alla luftföroreningarna då.

Idag var jag på Parisars kontor hela dagen och pratade lite mer med Sujit och Ranjit. Vi verkar ganska överens, även om det ibland kan vara svårt att hinna med att få fram det man vill när man pratar med Sujit. Tänkte åka in till Laxmi Rd imorgon och sedan ta mig till Parisars kontor igen på fredag innan jag åker till Sangam.

Picture time! Mainly from my study area, but some other stuff as well.


I think this is not religious, it's just prevention from air pollution.

Good night dear cows, these are not in my study area though

Lally and friends

More pictures

Shaniwar wada, ett gammalt fort/palats

Shaniwar wada

Architect school

Paper dosa

and a normal masala dosa

Fabric in the ceiling for benali celebrations

Dussera celebrations, orange flowers everywhere

Cow close to my house

Click on it and read the sign! (hope this works)

The boys that wanted their picture taken

Outside Shaniwar Wada

Wheel-chair a la India

Public transport

Making friends

Igår kväll gjorde jag ett besök i mitt projektområde och studerade hur mycket mer trafik och människor det var under Dussera. Mycket mer. Efter det hängde jag med Kendra, amerikanskan från mitt kontor och hennes lägenhetskompisar ut på middag. De är alla här genom samma organisation, som förmedlar praktikplatser, och bor ca 8 pers i en lägenhet. En internationell grupp som var roliga att umgås med. Kanske blir fler gånger.

I morse tog jag mig till Sangam, ett av WAGGGS fyra världsscoutcenter som råkar ligga i Pune. Jag jobbade på ett av de andra, Pax Lodge, i London för drygt fem år sedan. De firar fyrtiofem år i veckan och har ett event som startar imorgon och pågår en vecka. Jag har anmält mig för att vara med nästa helg och ska bo där i två dar för en kanske välbehövlig paus i exjobbandet och insupande av mer indisk kultur från ett västerländskt perspektiv. Jag behövde betala en depositionsavgift, och tyckte det var lättast att helt enkelt åka dit. Jag blev guidad runt av Heidi, en amerikansk tjej, och träffade även Ellen, en svensk tjej som njöt av att få prata lite svenska. Ska bli kul att umgås med dem mer och lära känna fler folk.

Efter det bestämde jag mig för att jag behöver se lite mer av Pune, för att få en förståelse för vad som utmärker Laxmi Rd. Jag tog mig först till Koregeon Park, där det ligger ett stort meditationscenter, Osho International, som Lonely planet pekar ut som Punes största sevärdhet. ”You either hate or love”. Jag gick inte in, men tror att jag är mer på hatsidan där. Därifrån gick jag mot tågstationen, men hittade den aldrig. Kan vara för att jag dök in i en gränd som intresserade mig. Jag stannade och åt en dosa och fick se hur de görs. Den var ovanligt liten, så när damen undrade om jag inte ville ha lite ris och dal också så sa jag ja. Därifrån gick jag vidare och kom djupare och djupare in i slummen. Det var intressant att se, men jag kände mig lite som en inkräktare också. Några pojkar ville att jag skulle ta kort på dem, vilket jag gick med på. Sedan ville de ha pengar. Det fick de dock inte.

Sedan tog jag en rickshaw till Laxmi Rd och studerade och funderade och shoppade lite grann. Nu ska jag läsa lite till och kanske försöka planera mitt arbete lite. Jag blev just uppringd av en av studenterna som kommer hjälpa mig. Hon är jättetrevlig. Det kommer en ny tjej som ska bo här idag. Jag tror hon är från sydamerika någonstans.

Besök på arkitekturskola

I tisdags åkte jag till det området jag kommer att jobba med själv, för att bättre kunna orientera mig och förstå pulsen över en hel dag.

Igår följde jag med Prasanna Desai till arkitekturskolan där han jobbar. Den ligger en bra bit utanför stan. Jag blev visad runt, och det var kul att se att väldigt mycket var sig likt. Huset var relativt nybyggt, fast det hade man nästan inte trott. Mycket slammad betong. Det märks ockå tydligt att klimatet är annorlunda här.

Prasanna hade nämnt att han hade några studenter som kan hjälpa mig lite grann, men jag var ändå lite överväldigad när vi samlades till möte. Prasanna, tre andra lärare på skolan, plus ca 7 studenter. Jag fick skriva mötesprotokoll och vi skapade en emaillista för projektet. Studenterna har mer eller mindre lov i någon månad, som startar från ungefär nu och de hade skrivit sig på en lista om att de ville vara med och hjälpa till med mitt projekt. Hur mycket hjälp jag kan få, och vad de kan hjälpa mig med är fortfarande lite oklart. Först och främst att sätta mig in i området tänker jag. De kan även eventuellt vara med och räkna trafik.

Efter mötet satt jag med dem och de berättade om området jag kommer jobba med. Oktober är kallad ”the festival season” och det är massa högtider som äger rum. Idag är det en röd dag och många firar Dussera. Det är tydligen stort i mitt projektområde, så jag ska definitivt dit framåt eftermiddagen/kvällen. Igår kväll var jag med Lally och en kompis till henne på en bengalisk 10 dagars festival, om ockå slutar idag. Som jag förstår det hänger dessa två inte ihop. I slutet av oktober firas Diwali, vilket åtminstone i Pune är den största högtiden på hela året. Detta är också stort just i mitt projektområde, så jag försöker sätta mig in i kulturen. Jag missade en annan högtid precis också, så det är verkligen packat med festligheter just nu.

Jag har nu även fått en Autocad karta att jobba med. Vägarna är utmarkerade, men inte husen. Mycket bättre än inget. En av lärarna kommenterade att mitt program var väldigt välskrivet i samband med att han gav mig kartan. Jag fick även låna en bok om Pune och en projektrapport, Pune Matters, som ett gäng svenskar från Kungliga Konsthögkolan har satt ihop. Mycket arkitekter inblandat verkar det vara. http://www.kkh.se/images/stories/utbildningar/arkitekturskolan/resources/Pune-Matters-Lo-Res.pdf

Arkitekturstudenterna tog med mig på lunch och en av dem skjutsade mig sedan på sin motorcykel in till Parisars kontor. Det var trevligt att umgås med dem, då vi delade delvis samma referensram när det gäller arkitektur och en del annat. De var nyfikna på Sverige och mig och jag var nyfiken på dom.

Jag har loggat in på couchsurfing oftare en jag kom hit och blir ofta bombarderad med emails från folk som vill träffa mig. De flesta av dessa ignorerar jag. Några har jag dock haft flera emailutbyten med. Frågade om glutenfritt bröd etc och fick flera svar direkt. Fick även tips på andra mjölsorter som jag ska leta efter. Än så länge har det inte varit några större problem att överleva på naturligt glutenfritt, även om det är lite svårt att få Lally att förstå att inte ens en tugga av något för att provsmaka är ok.

Har inte fått några kommentarer på bloggen, och fick en rapport om att det inte funkar. Är det någon annan som försökt?

På Parisars kontor

Igår tog jag det ganska lugnt för att bli av med den här förkylningen så fort som möjligt. Jag gjorde research och samlade ihop tankar från de första dagarna. Tog en promenad till närmsta matvarubutik och lite längre.

Efter att ha tvättat (och pajat handtaget till luckan på tvättmaskinen?) i morse, (nåja, vid elvatiden, då Sujit var till läkaren på morgonen) tog jag mig till Parisars kontor. Lally skulle precis iväg när jag skulle gå, så jag fick skjuts nästan hela vägen fram och slapp ta en rickshaw.

Jag fick en bunt med publikationer från Parisar att läsa igenom. Jag pratade lite med Sujit om ett specifikt område att jobba med, men han var stressad och vi kom fram till att jag skulle prata mer med Ranjit (på Parisar) och Prasanna.

Jag pratade lite med en amerikansk tjej, Kendra, som också ska göra ett projekt på Parisar. Hon har varit i Indien i några månader, men i Pune och Parisar bara någon vecka. Jag fick lite lunch av henne när det var lunchdags. Några plockar bort sina laptops från skrivbordet, lite tidningspapper läggs ut och så samlas man för lunch.

Många timmar senare fick jag äntligen en chans att prata med Ranjit och det var en väldigt givande diskussion. Vi kom fram till två olika alternativ med sträcka att jobba med. Jag ska ta mig till området igen och fundera, samt prata med Prasanna Desai. Jag fick dessutom en massa annan bra input.

Vid 18 tiden gick jag hem. Den stora vägen som leder mellan mig och Parisars kontor har relativt breda trottoarer, om än väldigt trasiga, så det är möjligt att gå hem utan allt för stora problem. Det är ca 3,5 km och jag stannade och handlade middag på vägen hem. Sedan dess har jag ägnat åt mera research och känner mig som en väldigt duktig student.

Bra att veta om Indien 1.0

Här följer en sammanfattning av tips och råd som jag fick innan jag åkte och egna observationer de första dagarna.

De vickar skumt på huvudet i sidled. Det ser ut som ”de fattar du väl lilla vän” men ska tydligen inte betyda det, utan kan ha diverse betydelser, typ okej då.

Indierna glor väldigt mycket på en. Verkligen glor. I Thailand var det ett trevligare gloende, inklusive leende som mötte en för att man ser västerländsk och annorlunda ut. Här kan det kännas lite mer obehagligt, men det är ok.

Autorickshaws försöker alltid ta för mycket betalt. Man ska bråka med dem och säga att man vill ta net på taxameter. Gör man inte det blir det troligtvis betydligt dyrare än vad det ska vara, men det är fortfarande ganska billigt.

Om man går in i en mataffär måste man lämna sin väska och sina saker utanför och bara ta med pengar och värdesaker. Känns lite jobbigt. Kvittot måste man behålla i åtminstone några minuter för det ska stämplas på vägen ut. I en annan affär fick man lägga väskan i en annan väska som de plomberade, och så fick man öppna den först vid kassan. De försöker ta bort plastpåseanvändningen, men det är lite klurigt då man inte får packa i sin väska. Shoppingpåsar ska tydligen vara ok. Har en tygpåse i väska som jag får börja använda.

Åtminstone hos Lally äter de relativt sent. Lunch framåt två och middag vid niotiden. Med 3,5 h tidsskillnad är alltså förändringen i mattider liten. Jetlag är trots allt bra att skylla på när man är trött. Nya intryck och en bisarrt tidig start på resan hit funkar också bra. Tyvärr medförde nog sömnbristen en förkylning. Jag vägrar att tro att det beror på att jag åt yoghurt/drack någonting kallt på kvällen. Ogillar myten om att förkylning skulle ha något specifikt med kyla att göra. Sänkt immunförsvar helt enkelt.

Det är inte så hett som jag förberedde mig på, men varmt och ganska fuktigt är det. Monsunsäsongen lider mot sitt slut, men det kommer fortfarande kraftiga skyfall för någon timme på eftermiddagen/kvällen varje dag. Jag fick ett paraply av Teresa, den spanska tjejen, när hon åkte.

Bra att ha saker i Indien i min packning:

Toapapper – Indierna använder inte toapapper, och det som finns att få tag på sägs vara dyrt och inte särskilt bra. Första hotellet jag bodde på fanns det. Hos Lally fanns det en liten bit kvar, men jag har sedan gått över till att använda mitt eget. Skönt att ha, speciellt då det sägs att magen inte brukar må så bra här.

Vätskeersättning från apotek

Dextrosol och buljong – fick det som tips istället för vätskeersättning

Nåt för att stoppa diarré – om man skulle behöva resa när det är som värst

Zinkpasta – torkar tydligen ut sår bra

Våtservetter – för handtvätt innan mat etc

Handsprit

Malariaprofylax – ska förhoppningsvis inte behövas i Pune, men om jag lämnar stan

Myggmedel – mot dengue- och malariamyggor

Solskyddsmedel

Skarvsladd med överspänningsskydd – bra dels för att det ofta inte finns så många uttag, dels för att det sägs att strömmen kan fluktuera lite och jag gärna vill behålla min dator etc vid liv

Svenska vykort, foton och mynt – vet inte ännu om detta kommer till använding, men har fått det som tips

Presenter

Spork/plastsked – bra att ha om man köper yoghurt eller inte kan äta brödet (är glutenintolerant) som man normalt sett använder för att äta currys etc. Iofs äter de med högerhanden utan bröd också rätt ofta.

Olika typer av pengabälten - sådana man kommer åt på stan och sådana man inte kommer åt. Har även en ficka insydd i min bh.

Långärmade och långbenta svala kläder. T-shirt funkar också bra, men man ska se upp med myggorna på kvällen och när man går in i tempel etc.

Pannlampa – det sägs bli strömavbrott relativt ofta.

Resväska – efter att ha backpackat i Australien i ett år var det svårt för mig att bestämma om jag skulle ha en resväska eller ryggsäck med mig. Hittills är jag nöjd med valet att ta en resväska. Dels behöver jag inte flytta lika ofta som då utan kan göra kortare turer från Pune. Jag har med en liten 35 l ryggsäck som jag tänkte ha som handbagage på vägen hem för det. Det är mycket folk och stöldrisken är högre, så det är skönt att bara ha ett fack att hålla reda på, och att ha kodlås på det. Kodlåset kan jag även använda för att låsa in dator och andra värdesaker när jag är ute om dagarna. Huset känns förvisso rätt tryggt, men man vet aldrig med hembiträden och annat.

nu börjar det

I've decided to start writing this blog in Swedish most of the time instead. Sorry potential non-swedish readers.

Alltså, jag byter språk till svenska så jag kan känna mig friare i vad jag skriver om.

Igår var jag på en överraskningsfest i ett farmhus någonstans utanför stan. Det var ganska segt. Först tog det hur lång tid som helst att komma iväg. Väldigt mycket tjejiga förberedelser, byte av kläder massor med gånger och sedan ett virrvarr med att försöka kordinera alla och fixa mat och dryck. Jag är ingen party människa även när jag känner folk, så det var lite jobbigt. De skrattade åt mig för att jag var så tyst, och betjänten (jo, en sådan har ungdomarna med på fest) undrade vad jag var för en konstig typ. Kändes dessutom obehagligt att åka tillbaka, när han som körde hade druckit en hel del, körde alldeles för fort på små vägar och det inte fanns några säkerhetsbälten. Hade dock inte så mycket val, men ska försöka undvika att hamna i den situationen allt för ofta igen (Förlåt mamma om jag skräms).

Idag träffade jag Sujit för första gången. Vi lyckades inte få ihop något igår. Han är min kontaktperson på Parisar, frivilligorganisationen som jag samarbetar med, och vän till Ranganath, min kompis Nils morbor som jag bodde hos några veckor i Boston för 2 år sedan. Han kom förbi i morse, strax efter att jag vaknat, och vi pratade en stund och sedan åkte vi till Prasanna Desais kontor och träffade honom också. Det är arkitekten/planeraren som ska vara min handledare här i Indien. Båda två verkar vettiga och trevliga och kan nog komma med väldigt mycket bra input, men samtidigt respektera att projektet är bundet av vissa exjobbskriterier etc. Prasannas kontor ligger på gångavstånd från där jag bor och jag får sitta där och jobba om jag vill. Parisars kontor ligger inte heller så långt bort och där får jag också sitta. Annars har jag wifi hemma, om än inte särskilt starkt på mitt rum, så jag kommer nog sitta rätt mycket här och jobba. Prasanna ordnade så att en av hans fd studenter, Sneha, kom och guidade mig i det området som jag kommer att arbeta med.

Efter mötet blev jag alltså satt i en autorickshaw och blev avsläppt på en avtalad mötesplats. Det tog drygt 20 min in till stan tror jag, men det lär variera beroende på vilken tid på dagen. Rickshaws tar sig hyfsat lätt mellan bilarna. Sneha blev nästan 45 min sen (stuck in traffic) så det är skönt att jag redan fått ett indiskt SIM-kort av Lally. Det var intressant att stå och titta på trafiken och folket på en och samma plats en lång stund. Barn och en gammal man med käpp kom och tiggde, något som nog kommer bli ganska påfrestande. Vi besökte först ett gammalt fort. Jag fick betala väldigt mycket mer (fortfarande typ bara 13 kr) för att gå in eftersom jag är västerländsk/turist. Fortet används som park, och folk går dit på lunchpauser etc.

Efter fortet åkte vi på Snehas motorcykel och åt lunch. Jag åt en dosa. De ser ut lite som pannkakor med massa kryddor och lite grönsaker på, är gjorda på ris och är väldigt goda. Efter det åkte vi till Laxmi Road, det område som Parisar framförallt har jobbat med att försöka göra bilfritt. Det var intressant att vandra runt där och bra med input från en indisk arkitekturstudent. Sujit visade förresten upp tidningsurklipp i morse som bevisade att deras arbete har haft ett visst genomslag. Tydligen hade det nästan bestämts att Laxmi Rd skulle stängas för bilar under Diwali, en festival/högtid som är nu under oktober. Dock hade affärsägarna klagat (!) och nu skulle det skjutas upp till efter Diwali. Hoppas dock på att det går igenom. Själv måste jag bestämma om jag ska jobba med specifikt den gatan eller någon annan. Jag försökte hinna diskutera det idag men det var svårt då jag inte kände till området alls.

Jag bor hemma hos en indisk tjej, Lally, som jag hittade via couchsurfing. Hon brukar ha västerlänningar som kommer och bor i några månader i taget. Hennes mamma bor halva tiden här och halva tiden någonstans i norra Indien med sin man. Hon kom igår och kommer antagligen stanna kvar hela tiden när jag är här. Den spanska tjejen åkte igår och det kommer någon ny om någon vecka. Jag bor i ett rosalila rum, har ett eget badrum och har tillgång till vardagsrummet, där wifiet är starkt och man umgås och köket. Ett hembiträde diskar min disk och städar mitt rum, så jag får betala henne lite grann i slutet av månaden. Har skaffat en 20 l dunk med dricksvatten och har idag varit och handlat i en galen indisk matvarubutik. Har hittills ätit mycket indisk hämtmat. Är ju typ billigare än att laga själv och betydligt enklare åtminstone till en början.