Från terrormisstänkt till tillståndsinnehavare

Idag har jag varit med Sujit och pratat med trafikpolisen. Eller, nja, jag behövde inte prata så mycket. De pratade Marathi med varandra, jag satt snällt och väntade. Lämnade in en passkopia och behövde inte ens visa passet. Någon timme senare hade jag ett tillstånd, också det på Marathi, men Sujit översatte. Anledningen till denna snurr var alltså att de var oroliga att jag planerade terroristdåd eftersom jag är utlänning.

Man får ofta chai här. Två ggr om dagen på Parisars kontor bla. Jag trodde det var det som var i koppen som ställdes fram till mig på polisstationen också. Men det var kaffe. Lika sötsliskigt och mjölkigt som chai dock. Tror jag föredrar chai om det ska vara socker i.

Det här med att vara utlänning förresten. Det sätt som jag blir behandlad på här ibland skulle inte få passera i Sverige utan att kallas racism. Dels är inträdet till vissa ställen 2000% (sic!) dyrare. Visserligen kan det väl i någon mån vara ok, men man undrar hur det är ifall det är västerlänningar som växer upp här. Eller hur det är med invandrare som bott här länge.

Idag blev jag stoppad vid grinden till polisstationen för att jag var utlänning. Jag skulle gå in genom en annan grind. Sujit lyckades tillslut övertala dem, genom telefonsamtal till en av poliserna vi skulle prata med, att jag skulle få gå in samma väg som honom. Annars skulle jag ju vara vilse på polisstationsområdet. Därefter blev jag ifrågasatt av ca 5 poliser till vad jag som utlänning gjorde där.