Jag såg själv vad jag minns två fyrverkerier runt nyår. En när jag käkade nyårsmiddag den 31:a, runt 20 tiden på Skärholmen. Den andra från tåget på väg hem från Stockholm sent den 1:a jan. Jo, jag vet, jag spenderade nyårsnatten mest inomhus och fick ett regn av konfetti över mig istället för nyårsraketer i början på det nya året. Sedan dansade jag vidare till kl 5 på morgonen.
De påstod i Pune att det var ovanligt lite fyrverkerier och smällare runt Diwali i år. Det hade pågått kanpanjer för att minska användandet. De påståd att det var stor skillnad från tidigare år. Jag har svårt att förstå att det kunde vara värre. För mig kändes det lite som en krigzon. Inte för att jag har varit om det, som tur är, men så som jag tänker mig att det kan låta. Rädslan jag kände var säkert inte lika stark som de som är utsatta för krig, men jag var rädd den kvällen. Mest för att det sköts smällare överallt, bara någon meter från parkerade och körande bilar. Men jag fick också en känsla av att ifall man verkligen skulle vilja bomba en del av staden vore Diwali en utmärkt täckmantel.
Ingen bombade staden. Allt verkade gå bra. Den normala smoggen ökades på med krutDet värsta som hände någon jag kände på Diwali var att min kompis Heidis började brinna från en Diwalilukta (oljelampa motsvarande marshall). Delar av det tyget lyckades dock räddas och så småningom sys om till en klänning, och att få shoppa en ny sari är ju alltid trevligt.
Mamma har förresten klippt i min första sari och sytt en stilig jacka/skjorta. Brunröd med guldkanter. Hade även allmän sariutdelning på julafton.
Om en vecka har jag inlämning inför mittseminarium, och veckan därpå ska jag träffa handledarna. Sen är det bara 1,5 månad nånting innan allt ska vara klart. Det här ska nog gå bra.
Gott nytt år förresten. Prova konfetti och att dansa in det nya året nästa gång. Det funkar finfint.
No comments:
Post a Comment