I Indialand vid Himalaya strand, där händer det konstiga saker ibland

Några konstiga saker med Indien:

Många människor här är antingen övertrevliga eller riktigt otrevliga. Min naturliga reaktion på båda delarna är att svara reserverat och kanske lite irriterat. Eftersom alla redan klagar på att jag är tyst, vet jag inte om det är så bra.

Extrema beteenden är för övrigt vanligt. Malou berättade om hur det var att undervisa barn t ex. De hade till en början stora problem att hitta något slags mellanläge mellan totalt kaos och total disciplin. Det finns många fler exempel.

Det finns aldrig tillräckligt med växel. Går man till en bankomat får man ut 500 lappar (dessa är värda ca 70 kr, men beroende på vad man köper kan man få saker motsvarande nästan 500 kr, speciellt restaurangmat är tokbilligt) och om man har tur även några 100 lappar. Har man otur får man 1000 lappar... Rickshawchaufförerna tar inte emot större än 100 lappar, ibland inte ens det. Affärerna har heller aldrig växel. Då och då blir man påtvingad extra choklad för 5 rupees för att de inte har tillräckligt med mynt.

Rickshawförare och en del andra tar heller inte emot trasiga sedlar. Dessa funkar dock lika bra som alla andra sedlar att betala med (om man inte stöter på en till kinkig en) så jag förstår inte varför. Funderar på om det kan vara något vidskepligt.

Folk verkade börja tycka att det var kallt nog för mössa och varm jacka för någon månad sedan. Då var det fortfarande t-shirt väder, och det är det fortfarande på dagarna. Nu kan jag tycka att det är ok med långärmat på kvällen.

Slag mot minister lamslog stan + oväntad övernattning mitt i slummen

I torsdags smällde någon till jordbruksministern i ansiktet i protest mot inflation och korruption. Lally satt och skrattade högt när hon såg det på tv. Några timmar senare fick jag ett sms från en indisk vän som bad mig gå hem direkt om jag var ute i stan på egen hand, eller konsultera säkerhetsläget med den jag var ute med. Jag var dock redan hemma och undvek bara en tur till mataffären den kvällen.

I fredags morse hade jag nästan glömt detta, men kollade mejlen innan jag gav mig av till kontoret. Läste något om "riots" på facebook, och blev kontaktad av Ellen som jobbar på Sangam. De hade blivit avrådda från att lämna området och alla affärer var stängda fram till kl 17 och inga rickshaws och bussar gick. Jag fick liknande rapporter från Deep Griha, en av Sangams community partners, där min tasmanska salsadansande kompis Celia jobbar. Jag bestämde mig för att jobba hemifrån ytterligare en dag.

Folk hade tydligen kastat sten på bussar och protesterat genom att spärra av gator. Än så länge har jag inte hört att det hände så mycket mer än så, men det är väl bäst att vara försiktig.

På kvällen ringde Celia och bjöd med mig på middag. Jag tänkte att om Deep Griha tycker att säkerhetsläget är under kontroll så är det nog ok. Det var hos en indisk tjej, Roli, som träffat Celia genom couchsurfing (som för övrigt är hur jag känner Celia också). Med var också en amerikansk soffsurfare, Natali, Rolis blivande man och hans lillebror, samt en kollega till Roli. Middag äts alltid sent här, så vi träffades runt halv nio, och åt runt kl tio, halv elva på kvällen.

Natali var tvungen att gå vid elva och jag tänkte nästan gå då med, men bestämde mig för att jag stanna en liten stund till. Så blev jag erbjuden te och svarade ja, så då kunde jag ju inte gå förrän jag druckit te. Roli fastnade dock i att förklara hur hon och hennes blivande man träffats (vilket var fascinerande i sig, kärlek verkar överskattat även bland de mest moderna människor, när det kommer till bröllop) och teet dröjde länge. Så vid strax efter tolv försökte jag säga att jag nog behövde gå. De tyckte dock att det var försent, och ville hellre att jag stannade. Celia hade redan bestämt att hon skulle sova över, för annars måste hon vara hemma senast kl halv tolv.

Jag hade inget emot att sova över i sig, men då Lallys mamma kom tillbaka igår kväll och Lally åkt till Mumbai över natten hade jag lite dåligt samvete. Jag har inte mammans nummer och kunde inte sms henne och säga att jag var ok. Jag messade Lally, och bad henne vidarebefodra. Jag har inte träffat mamman än, så jag hoppas hon inte är arg.

Det var intressant att se området runt huset när vi vaknade i morse. Ett ganska högt hus, omgivet av minislumområden, några tempel, en del andra stora hus och en grön kulle. Sängen var stenhård, och lakan är tydligen överskattat, men trevligt var det.

Min rickshaw på vägen hem gick sönder och jag fick stoppa en ny. Dessutom fanns det fortfarande eller återigen ingen yoghurt i mataffären. Vad ska en stackars glutt då äta till frukost i Indialand?

Mumbai mm

Efter att ha fått bekräftat att jag faktiskt har fler läsare än mamma så kanske det är dags att uppdatera bloggen. Lite trist att avsluta med två smågnälliga inlägg.

Idag åkte Juliana, min huskompis från Colombia, hemåt och boendemässigt går jag in i tredje eller kanske fjärde och sista fasen på mitt Indien-äventyr. Imorgon kommer Lally's mamma tillbaka, och sedan kommer pappan och hälsar på. Dessutom kommer visst diverse släktingar och vänner på besök. Jag tror jag kommer sakna Juiliana.

Det är bara drygt tre veckor tills jag åker hem själv, och jag försöker se till att hinna med så mycket som möjligt, både projektmässigt och erfarenhetsmässigt.

I helgen åkte jag med Juliana och Ellen till Mumbai för att få se lite mer av Indien. Även om Mumbai ligger i samma delstat, Maharshtra, och mycket var sig likt, så gav det en lite bättre inblick i vad som är typiskt indiskt, och vad som är typiskt för Pune. Några längre resor blir det nog tyvärr inte den här gången.

Jag minns att när jag var i Thailand och hade sett Bangkok och den lilla staden Phetchabun tyckte jag att det lät konstigt med en stad som jag läste om i Lonely planet, där det inte fanns några taxibilar utan bara rickshaws. Först när jag kom till Mumbai, insåg jag att det var sant även för Pune, samt hur mycket bättre jag tycker om rickshaws. De må vara otrevliga och försöker lura en för det mesta, men de har sin charm, och de tar sig fram hyfsat snabbt. I Mumbai har de förbjudit rickshaws i de centrala delarna för att de är för långsamma. Det bisarra i det hela är ju att det är just i de centrala delarna som man bör vilja ha långsamma trafik. Och vill man det inte, så får man det ändå, men tanke på mängden av fordon och folk. De betydligt större och klumpigare bilarna tar sig fram ännu långsammare i trafikstockningar, då de inte kan zickzacka och byta fil lika snabbt.

En hel del av Mumbaiäventyret spenderades alltså i bilkö i taxibil, lite grann i rickshaw, men också såklart på de lokala tågen. Fördelen med tåg framför bussar är inte att de är mindre knökfulla eller att de stänger dörrarna eller tilltar några andra säkerhetsåtgärder, utan att de är förhållandevis lätta att förstå sig på.

Till och från Mumbai åkte vi också tåg. Det var kul att få åka indiskt tåg, som man hört så mycket om, men ganska skönt att resan bara varade i ca 4 h i vardera riktningen. Coffee, chai, coffee, nescoffee, chai, blandat med andra mer svårförstådda ord hördes konstant från försäljarna.

Jag fick se Lindy hopparna Tim och Malous välgörenhetsprojekt, som de har samlat in pengar till i Herräng under flera år, på riktigt och fick vara med och dansa med de söta barnen. Barnen tillhör Indiens ursprungsbefolkning (och hur bra tror ni man behandlat dem?) och bor i en by utanför Mumbai utan el och vatten. Varje lördag hämtar Tim och Malou tjejerna med en skolbuss och tar dem till The Film acting school i Film city som ligger en bit bort. Där har de en danslektion på ca 1,5 h och får sedan mat. Dessutom undervisar de även tjejerna i engelska och försöker fixa en vattentank till byn.

I måndags hade jag feber och var kass i magen, och jag har tagit det lugnt och jobbat hemifrån större delen av veckan. Imorgon, eller möjligen på måndag, måste jag nog dock börja jaga lite folk som jag måste prata med innan jag åker.

Avslutning på gårdagens gnäll

3 av 4 dök inte upp idag heller, men den fjärde tog med en vän, så nu är jag äntligen klar med den biten.

Försöket med Walking Plaza på Laxmi Rd som skulle börjat i helgen har blivit uppskjutet. Jag är inte jätteförvånad. Ser fram emot en i stort sett ledig helg, men hoppas på att de får ordning på spektaklet innan jag åker härifrån.

Jag lämnade in vad jag gjort än så länge till professor Desai idag, och ska få kommentarer på det när han kommer tillbaka från Calcutta om någon dryg vecka.

Hjälp (?) från studenter

Jag spenderade torsdag, lördag, söndag och måndag med att räkna trafik på Laxmi Rd. Under helgen hann jag dessutom med ett besök på Parvati Hill, Osho Garden och att träffa en australiensare ett gäng colombianer och lite annat folk. Jag var alltså ganska trött redan när den här veckan började. Just nu är jag ganska slutkörd, så här kommer lite allmänt gnäll.

Ibland funkar inte saker riktigt som man vill. Jag hade planerat att göra en OD-survey (origin-destination) med hjälp av några av arkitekturstudenterna. Eftersom korta konversationer med främmande människor är , de som är svårast även bland de som kan engelska (min accent är konstig för dem) så kunde jag inte hjälpa till själv. Dessutom känner jag inte till alla namn på ställena här ännu. I tisdags skulle det, efter många uppskjutningar redan, äntligen genomföras. Två timmar mitt på dan, två på kvällen (rusningstrafik). Två kom på dagen, jobbade bra, men inte tillräckligt snabbt. Till kvällspasset skulle vi alltså gärna ha ytterligare en person. Plötsligt kunde dock ingen på kvällen och vi bestämde oss för att göra det dagen efter, alltså igår.

Då hade jag fått tag på ytterligare två studenter trodde jag (dessa två under Prof Raval, som jobbar på Town planning department på College of Engineering, och som tydligen också ska handleda mig lite). Men, en halvtimme försent dök en person upp. En av de andra hade lyckats fastna inne på toaletten, dessutom hade hon inte lyckats tala om för sin kompis vilken tid det var, så han kom inte heller. Den tredje ringde 40 min efter att vi skulle startat och sa att hon inte kunde.

Jag försökte förklara för den tjejen som kom att det inte var någon idé att göra det hela på bara en person. Men hon insisterade och körde på i racerspeed i en timme. Hon fick ihop tillräckligt många svar, men hade inte förstått att det hela gällde två timmar, och orkade inte fortsätta efter det. Jag gick motvilligt med på att skjuta upp det och göra nästa timme dagen efter, dvs idag.

Återigen, jag bad alla fyra studenterna att komma, och räknade med åtminstone en skulle droppa i sista stund. En ringde mycket riktigt när jag var på väg dit och sa att hon inte kunde komma för hon fått feber. Sedan ville hon veta exakt när hon kunde hjälpa till istället, för hon hade så dåligt samvete. Jag ägnade 5-10 min åt att förklara att jag inte hade något annat på gång som jag behövde hjälp med specifikt. Hon lät väldigt desperat. Jag har fortfarande inte riktigt koll på under vilka premisser dessa studenter hjälper mig, vilket gör det svårt att veta hur mycket arbetsbörda jag kan lägga på dem.

När jag väl kom till projektområdet var de två arkitekturstudenterna där. De ville dock inte hjälpa till, utan gå på en föreläsning av en känd Pune arkitekt och ville ta med mig dit. Jag försökte förklara för dem att det var en annan tjej på väg dit. När jag ringde henne sa hon att hon var på väg, när hon sedan pratade med Ronak sa hon att hon var kvar på skolan och att hon egentligen inte hade tid. Så, jag gick återigen motvilligt med på att skjuta upp det en dag till. Imorgon kanske? Sedan åker de till Calcutta...

Plus var iaf att föreläsningen var någorlunda intressant (religionsturism?) och att arkitektkontoret var väldigt coolt inrett.

Walking plaza på Laxmi Rd

Internet är dött hemma och jag börjar så sakteliga få slut på pririterade saker att göra utan att besöka projektområdet igen, så jag tänkte blogga från kontoret. Imorgon ska jag ut och räkna trafik igen.

Det händer saker i mitt projektområde. De planerar att göra en del av gatan till en temporär gågata över tre helger i november. Planen är lite svår att uttyda för de använder en karta utan varken skala eller korrekt form, och jag tvivlar på att de själva vet exakt vad de planerar för. Det ska bli intressant att se vad som händer i alla fall och vad jag kan lära mig av detta.

Det hela innebär att jag måste räkna trafik i helgen, vilket jag hade tänkt i alla fall. Jag ska hålla mig till att bara räkna under peakhour och försöka låta bli att bli tagen av polisen den här gången. Förhoppningsvis ska jag hinna med lite turistande och tygshoppande också.

http://www.dnaindia.com/mumbai/report_pune-s-laxmi-road-to-get-a-walking-plaza-from-november-12_1606010

Det innebär också att min planerade Mumbairesa med Juliana nästa helg blir uppskjuten då jag måste studera Laxmi rd. Jag vågar inte lita på att de verkligen genomför alla tre helgerna, så det är nog bäst att jag stannar i Pune. Jag hoppas dock på att komma iväg helgen efter det, för jag vill träffa Tim och Malou och dansa innan de åker norrut.